Surfresa med barn – ur ett logistikperspektiv

För lite drygt år sedan gick jag på pappaledighet. Sju månader utan att behöva jobba, var ju bara för bra för att inte hitta på något kul. Speciellt inte när tre av mina kitesurfkompisfamiljer hade fått barn samtidigt. Något kul förvandlades ganska snart till: fyra familjer i varsin surfbuss, längs Australiens västkust och på jakt efter bra vind och vågor.

När man ska ta med sig en bebis på resa kan det vara bra att fixa lillans pass innan man bokar flygbiljett. Och framför allt tänka på att om man ger lilltjejen mammas efternamn som ett så kallat mellannamn, finns det inte mellannamn i passet. Så oavsett vad skatteverket säger har den lilla två efternamn. Till synes små problem som kan orsaka stora problem och undvikas med lite framförhållning.

För själva resan hade vi med oss en mjuklift. Den använde både som handbagage och för att vår tjej skulle ha någonstans att sova. Hon hade ju redan passerat de 8 kg som var max för den lilla flygsäng som kunde riggas på planet. Men det gick ganska bra. Speciellt när det fanns platser över och den vänliga personalen på Thai Airways flyttade om folk så att vi skulle få en hel rad för oss själva. Över huvudtaget var det väldigt trevligt att flyga med barn … så fort man kom utanför Sveriges gränser. Utanför gränsen kände vi oss som VIP. Hemma på Arlanda kändes det mer som att vi mest var till besvär.

Surbussarna bokade vi genom Wicked Campers. De har ett löjligt dåligt rykte, men de var definitivt billigast. Och vi hade tur. Vi kanske inte riktigt fick en surfbuss utan snarare en minivan med övernattningsmöjlighet, men till skillnad mot våra surfkompisar, fick vi en riktig bil som aldrig hade några problem.. Wicked knöt också ihop oss med ett annat företag som kunde hyra ut barnstolar i två månader. Visst hade vi kunnat spara en massa på att köpa en bil, men vi tycker att det var värt att slippa risk och besvär.

Vi packade med välling för hela resan. Det var ett smart drag. I övrigt hittade vi bra barnmat på plats. Speciellt de små burkarna med kidneybönor. De kunde hålla en uttråkad bebis sysselsatt en lång stund under långa bilresor. Våra kompisar, som hade lite större bilar, skaffade en liten resesäng som de alltid hade uppe i bilen. Det hade varit smidigt om vi hade haft plats.

Från Perth åkte vi en runda söderut ner mot Margaret River och Albany, samt en vända norrut. Den norra rundan var schysst om man gillar flugor och extrem hetta. Ningaloo Reef var i och för sig imponerande. I allt övrigt var Margaret River platsen att hänga på. Med en trevligt klimat, ett vackert landskap, god mat och bra surf var det resans bästa ställe.

Under våra två månader hann vi med att testa de flesta former av boende. Vanligast var att ställa bilen på en campingplats, skogscamping eller parkering. Parkeringsplatser var inte helt optimalt eftersom det fanns risk att bli ivägkörd, men samtidigt gav det en skön känsla av luffarliv. Parkeringsplatserna har ofta en hygienanläggning så att det var nästan som en vanlig camping, men det var å andra sidan väldigt få som inte hade hotfulla skyltar. Våran 11-månaders låg mellan oss i bilen, på hotellet, i huset eller var vi nu för natten sov.

Skulle vi göra om resan idag tror vi att vi skulle ha valt att flänga runt mindre, att vi skulle ha stannat längre på de bästa ställena, kittat upp oss med ännu bättre friluftsutrustning för barn … men å andra sidan. Även om det var jobbigt ibland, var det en riktigt skön känsla att upptäcka en ny kontinent, med sin nya familj och en massa sköna surfkompisar … och få vågor som Surfers Point i Margaret River.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s