Vi hade något speciellt

Året var 1993 och jag hade just installerat mig i Åre. Det var dags för min första skidsäsong och på Outside i Östersund köpte jag dem. Diskussionerna om det var etiskt att köra telemark med plastpjäxor nonchalerade jag. Mina fruktansvärt obekväma läderpjäxor från Asolo, med ett spänne, såldes vidare. Och jag kom hem med säsongens nyhet, ett par blå och lila Scarpa Terminator. Jag tror att kärlek uppstod. De var bekväma. De utvecklade min åkning. Det gick plötsligt att stå på både i puckel och lössnö. Jag satte inte på mig mina Technica TNT många gånger den säsongen.

Vintern efter flyttade vi tillsammans till Verbier. Där var de flesta av säsongarna telisåkare och alla hade vi samma pjäxor. Ljuva tider rådde. Vi gick Haute Route tillsammans. Och jag minns det som igår när vi inte kunde hitta fram till Cabane des Vignettes på grund av den kraftiga dimman. Vi körde runt bland alporterna och tävlade i puckeltävlingen Boss des Bosses. Sen kom sommaren och jag gjorde illa mig, skidkarriären fick ett temporärt slut. Jag började plugga och mina Terminator åkte in i garderoben. Efter några år när jag kunde börja åka igen, körde vi en bivacktur från Vålådalen över Bunnerfjällen till Storulvån. Inneskorna fick följa med ner i sovsäcken i snögrottan och jag kände att det var vi igen.

Men känslan var förrädisk. Universitetsåren avslutade vi med en säsong i Serre Chevalier. I början var allt bra. Men snön kom aldrig. Den blev sämre och sämre. Vi var tvungna att leta längre och längre bort. Och när vi väl hittade något kul, ville inte mina Terminator prestera som förr. En dag lämnade jag dem hemma och körde istället med mina TNT och ett par 195 långa Atomic ARC. Känslan var fantastisk. Det var som att dansa. Med full kontroll stod vi på genom den snårigaste skogen. När jag kom hem stod mina Terminator och blängde surt från garderoben. Något var förstört mellan oss.

Det här var över tio år sedan och mina Scarpa har inte varit framme sedan dess. Jag har behållit dem i alla år av nostalgi. Jag har haft en naiv tro att allt ska bli bra mellan oss. Men det blev det aldrig. Jag kallar ju mig inte ens telisåkare längre. Och när jag skaffade nya Black Diamond Factor 130 tillsammans med ett par Dynafit Manaslu, kände jag att det var dags att klippa bandet. Häromdagen kom deras nya killle och hämtade. En epok är över. Jag hoppas att de får det bra. För ändå, vi hade något speciellt vi två.

Annonser

En reaktion på ”Vi hade något speciellt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s