På en räkmacka mot Tromsö

När en räkmacka kommer glidande är det bara att hålla i hatten och åka med. För mig var räkmackan ett erbjudande om en tripp upp till Tromsö. Som grädde på moset stod jag med en tre dagar gammal splitboard i ena handen och en väderleksrapport om lovade sol i den andra. Dessutom hade det varit snöoväder i en vecka, perfekta förhållanden alltså. Med en mellanlandning i Älvsbyn och ett lunchstopp på den verkligen eminenta buffén i Kilpisjärvi anlöpte jag och Aron Tromsö utan större missöden.

På golvet och soffan hos Arons kompisar vaknade jag tidigt på söndagen, med en kropp full av förväntan. Dagens mål är Namdalstind på dryga 1000 möh och 700 höjdmeter effektiv åkning, en lagom topp att starta på. När vi spanade ut över de soldränkta fjällen syntes släppkanter och lavinkäglor till höger och vänster. En viss oro började sprida sig i kroppen, men tur att jag är med ett rutinerat gäng som kan hjälpas åt att stävja puderfebern. Uppmarschen gick bra till en början, trots ovanan på splitboarden. Att ha 162 cm delad snowboard att styra över istället för 50 cm snösko, kräver lite vana. Efter några hundra höjdmeter började rutinen att infinna sig.

Snön känndes mycket fin men alltjämt instabil. Vi stannade ofta för att gräva och kolla. Vid ett par tillfällen i flackare terräng, kollapsade snölager med ett högt wooomph … respektingivande.

Bild: Randolph med toppen i sikte

Efter en hel massa grävande och diskuterande lyckades vi enas om en sluttning som var säker, som dessutom bjöd på ordentligt med kallpuder. Ett fantastiskt åk i bra lutning och bra snö, perfekt första dag.

Ganska exakt 24 timmar efter att bilden ovan togs, stod vi och tittade på ryggen upp mot toppen på Gråfjell och den stora bowl som finns därunder. Här var det lurigare att gräva, men vi spättar loss en stor bit hängdriva som rullar ner för det branta sluttnignen. Antagligen var snön här säker, men vi tar ändå en säkrare väg ner, till höger om toppen i bilden nedan.

Bild: Emmy spanar mot Gråfjells topp.

En annan minnsvärd tur blev det på onsdagen, alla locals var upptagna så jag och Aron gick själva på Finnheimfjellet. Vid instabil snö är detta ett säkert kort där lutningen är betydligt lugnare, och utsikten är en riktig höjdare.

Bild: Aron på väg uppför toppfältet.

Snön var fortfarande mjuk och fin och verkade bjuda in till härliga telissvängar

Bild: Mysig åkning.

Det blev en helt fantastisk vecka med fyra dagars strålande sol och ett par lite mulnare, fem toppar och en dag med skogsåkning. Tack till Aron, Emmy, Stian och alla som var med och turade, och framförallt Marte som lånade ut världens finaste Nissan Sunny ”Gunda” som vi fick förmånen att glida runt i.

/Martin

Martin Stefan är doktorand vid Umeå Universitet som gillar Mtb och snowboard. Fokus i hans träning är alltid att ha kul. Utan pulsklocka, träningsdagbok eller scheman försöker han vara ute så mycket och länge som möjligt … och bli så trött som möjligt. Detta är säkert inte optimalt ut träningssynpunkt, men å andra sidan har han kul hela tiden, vilket är nog så viktigt.

Annonser

En reaktion på ”På en räkmacka mot Tromsö

  1. Ping: Gästspel på Addnaturebloggen « smaertin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s