Från Kap till Kap – Del 2 av 6

Hellre planera för lite än för mycket. Albin som alltid är ute i sista stund och fick MC-kortet två veckor innan avresan har inte hunnit inköpa all utrustning. Vi får lösa det längs vägen. Hans kläder var lite för stora, hans kängor ger utrymme för skoskav (det löser vi med plåster) och isyxan var visst i fel färg. Det kan vi leva med. Hellre planera dåligt än att inte komma iväg alls. Eller problemet många har, att planera för mycket.

Ibland är det bra att lova för mycket. På toppen av Kebnekaise är det kallt och blåsigt. Det är i mitten
av september och säsongen är slut för nästan en månad sen. Förutom en galen tysk i 70-årsåldern är
det tomt på berget. En grupp bergsturister längre ned vände redan på förmiddagen på grund av det
dåliga vädret. Bergsturister är väl för övrigt ett ord vi skulle kunna associera oss själva med i detta
sammanhang. Alex har varit på Åreskutan som högst. Albin har åkt skidor i Alperna. Själv har jag
visserligen bestigit Irans högsta berg Damavand och bestigit några 4000 meters-toppar i Frankrike, men
förutom det så är erfarenheten i gruppen på relativt medioker nivå. Kebnekaise känns lugnt men vi har
mångdubbelt svårare berg framför oss. Med den vetskapen trampar vi upp. Blåsten tilltar, snömängden
ökar. Hundra höjdmeter från toppen ser vi enbart en meter framför oss. Vi får fixera stavarna i snön
som riktmärken för att hitta tillbaka. Äntligen tar sluttningen uppåt slut. ”Är vi på toppen?” skriker
Alex. ”Jag tror det”, svarar jag. ”Jaha, då kan vi gå ned då. Eller nej, inte riktigt ännu”, tänker jag. Genom
ett samarbete med SOS Barnbyar, där våra sponsorer skänkt pengar till barnbyar vi kommer besöka längs
med vägen, kom vi på den ypperliga idén att privatpersoner kunde skänka en hundring till SOS Barnbyar
och i utbyte skulle vi ropa ut deras namn på toppen av Sveriges högsta berg. ”Jaha, bara att börja”.
Filmkameran sätts igång. ”Tack Arne Karlsson, tack Johan Nilsson, tack Sven Anderson…” Jag fryser. Tack för att vi lovade så mycket… Trots att det var kallt på toppen så är vi helnöjda efteråt. Över 7000:-till SOS Barnbyar ger eskapaden. Jiihaa!

/Nicklas

Nicklas Lautakoski är en äventyrare från Katrineholm. Han bloggar om cykelturer till Kina, bergsbestigningar i Mellanöstern eller som här på Addnaturebloggen: om en motorcykelresa från Kap till Kap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s