Från Kap till Kap – Del 3 av 6

Spela korkad.

Ukraina, tre äventyrslystna svenskar på MC och en tjock polis. Vad blir det? Mutjakt såklart. Polismakten i Ukraina gör allt för att försura våra liv. Vi blir stoppade 10-15 gånger per dag och ambitionen är att lura av oss godtrogna turister pengar. En polis minns jag extra väl. Med en bister uppsyn, en mage med ett enormt omfång och en bruten engelska som skulle få vilken svensk sjuårig tv- spelande unge som helst att skratta vill han åt mina pengar. Jag har tydligen kört för fort, eller kört mot heldraget, eller haft fel färg på motorcykeln, eller vad var det nu igen? Två regler gäller i denna situation: Spela dum och var extremt glad. Jag är den mest korkade personen på jorden. Polismannen försöker förklara: Kolla här, du har kört mot heldraget. Jag fattar ingenting. Till slut förstår jag: ”Aha”, säger jag och lyser upp. Polismannen lyser också upp. Äntligen ska han få sina vodkapengar. ”Du undrar hur gammal jag är”, säger jag på svenska och pekar på mitt pass: 1985. Polismannen är nära på att explodera och skriker: ”GO GO GO” och pekar på vägen. Vi kör vidare. Och så fortsätter det.

Kör inte onykter

Samir. Så heter Rysslands trevligaste polis. Han finns i republiken Balkarien och bor
i en by som ligger precis i anslutning till Europas högsta berg Elbrus. Det mest anmärkningsvärda med
vårt misslyckade försök att bestiga Elbrus var inte det faktum att det kom två meter snö och att vi enbart
såg toppen i fem minuters tid. Nej, det som var mest minnesvärt av den bestigningen var polismannen
Samir. Jag fick kontakt med honom då vi letade efter en bensinmack. Samir erbjöd sig att visa oss var
macken låg. Efter ett stort kramkalas med honom och hans berusade kollegor som hälsade oss välkomna
till Ryssland sätts sirenerna på. 0-100 km/h på 5 sekunder. Människor som slänger sig i diket. Bilar som
kör in till sidan av vägen. Vi som försöker hänga på polisbilen. Här är det Samir som bestämmer. Äntligen
kommer vi fram till bensinmacken, eller… är det… en pub? Javisst. Samir ska bjuda på öl. En öl, två öl, tre
öl. Till slut är vi smått berusade och inser att vi måste tacka nej till den fjärde ölen. Vi ska ju upp på Elbrus
dagen efter. Vi ska ju åka motorcykel ytterligare några mil idag. Trodde vi… Samir blir förbannad, tacka
nej till hans öl? Han är ju polis här, han tycker att vi kan åka vidare trots vår promillehalt. Några öl extra
gör väl inget? Vi känner oss tvingade att tacka ja och det blir inga ytterligare kilometer på vägen den
dagen, trots Samirs tillåtelse. Tältet får slås upp i ett närbeläget buskage.

/Nicklas

Nicklas Lautakoski är en äventyrare från Katrineholm. Han bloggar om cykelturer till Kina, bergsbestigningar i Mellanöstern eller som här på Addnaturebloggen: om en motorcykelresa från Kap till Kap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s