Från Kap till Kap – Del 5 av 6

Lägg tid på att undersöka väder, vind och temperatur

Etiopien, Simienbergen på 4000 meters höjd.
Vi har skippat att ta med oss tälten på vår topptur. ”Varför ska vi ta med oss tälten?”, frågar Albin oss
andra. ”Vi har ju hur varma sovsäckar som helst. Där uppe på berget är det väl inte så kallt.” ”Schysst
idé”, svarar vi och spinner vidare. ”Då blir det ju i alla fall 5 kg mindre packning, hur bra som helst”.
Således lämnar vi tältet nere vid motorcyklarna. Första natten sitter vi framför brasan. ”Vilken härlig
kväll!”, tänker jag. Vi har kommit längre än halvvägs. Vi har kommit upp på massa häftiga berg, vi har lärt oss köra motorcykel offroad, vi har tagit oss igenom otaliga byråkratiska hinder vid olika gränser. Vi har varit ute på vägarna i nästan ett halvår. ”Nu är vi på G! Vad kan gå fel! Mot toppen!” Två timmar senare har brasan slocknat och jag vaknar av att Albin huttrar. Frost har lagt sig över våra sovsäckar och värmen från dem gör att frosten smälter. Det är bara en tidsfråga innan sovsäckarna är helt dyngsura. Vi känner av höjden. Den etiopiska maten gör dessutom att magarna är i uppror. Vi står ut. En helvetisk natt senare kommer äntligen soluppgången, men natten har totalt knäckt Albin. Han kan inte resa sig upp, han har spytt hela natten, är likblek och iskall. Alex är också illa däran. Alla tre tänker samma sak: ”Tältet!!”, men ingen säger någonting. Som tur är har vi en sattelittelefon. Vi ringer på hjälp och jag och Alex får med gemensamma krafter släpa ned Albin till en stig som en jeep kan ta sig till. Med hjälp av dundermedicin på ett fältsjukhus, en dags bilåkning söderut, lyckas Albin tillfriskna så småningom. Nästa gång undesöker vi förutsättningarna bättre. Och tar med oss en bivacksäck.

Optimera maten under din topptur

Mount Kenya, 4500 meters höjd. En sista acklimatiseringsdag
innan toppattacken. Vilken tur att vi har bra, god näringsrik mat att ladda upp med! Eller? Några dagar
tidigare står vi i en supermarket i Nairobi och känner oss stressade. Vad ska vi handla till vår veckolånga
topptur till Mount Kenya? Skit samma, nu skyndar vi oss så vi kommer iväg. Istället för att registrera vad
vi slänger i våra korgar så kollar vi på priset. Extrapris på ravioli? Skitbra! Det väger hur mycket som helst,
men det funkar. Brutet ris är billigare än vanligt ris, härligt då tar vi det! Inlagda grönsaker? Vi hatar ju
det egentligen, men det ju extrapris! Åter till berget. Raviolin väger bly. Grönsakerna smakar skit. Riset
klibbar ihop något så fruktansvärt när vi kokar det. Blir nästintill klister. Men vi får tvinga i oss. Det här
är ju det tionde berget. Varför lär vi oss aldrig? Albin tvingar i sig de inlagda grönsakerna och får med
tankekraft tvinga bort sina kräkreflexer… Trots halvkass mat så tar vi oss till toppen. Man får aldrig ge
upp!

/Nicklas

Nicklas Lautakoski är en äventyrare från Katrineholm. Han bloggar om cykelturer till Kina, bergsbestigningar i Mellanöstern eller som här på Addnaturebloggen: om en motorcykelresa från Kap till Kap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s