Midnattstur i Kebnekaise

Jeess! En bladbult glimmar till några meter upp ovanför. Lite svårt att se det svarta järnet inhamrad i den svarta klippan som dessutom är täckt med stora delar torsklav. Efter att under ett antal höjdmeter klättrat under villfarelsen att eventuellt hamnat off le route så växer förtroendet fram igen när ett säkert spår framträder.

Jag hade just avslutat en veckas alpinkurs på Kebnekaise fjällstation med en trevlig avslutningsmiddag. Eftersom veckan  redan innefattat ett besök på Kebnekaises sydtopp såväl som Toulpagorni, med travers av både södra och norra kraterkammen, kändes det helt rätt att dra på sig tajts och löparskor, stoppa ner kritpåse och klätterskor tillsammans med en goretex jacka och lite vatten i ryggsäcken. För att sedan jogga bort till insteget på Siluettleden på Toulpagorni, en av de mest klassiska klätterturerna i Kebnekaise.

Kvällstur i midnattssol…

Väderprognosen visade regn från 02:00-04:00 så hade jag gott om tid så länge allt löpte på. Bara att gasa alltså! En timma bort till insteget, en knapp timma uppför de 400 höjdmetrarna till kratern och så en knapp timma hem. Med start 22:30 så borde tre timmar räcka för ett nattuppdrag i det fria.

En timma höll precis till insteget. Sen lite letande för att hitta, och vara helt säker på rätt start. Det var en helt perfekt kväll, med ett lätt molntäcke, knappt nån vind och behaglig temperatur. Och, knappt nån mygg alls. De som ändå svärmade runt gav mera en upplevelse av liv och utomstående deltagande.

Klättringen uppför Siluetten är av god kvalité så länge man håller sig till rätt rutt, men med lite avsteg så blir det horribelt löst. Lite känsla av byggsats …

Insteget, kolla efter ett par avgångna kvarlämnade kalsipper.

På gott och ont visar det sig snabbt om man väljer fel linje. Men inte tillräckligt snabbt. Vid två vägval valde jag vänster, vilket gjorde det brant och intressant, men gav småningom dessutom en känsla av att det snarare var jag som höll fast greppen än att det var greppen som höll fast mig. Så det blev inget annat att göra än att klättra tillbaka och välja rätt.

Molnen växlade i färg och mängd. Lite längre söderut hade färgen gått över till väl mörkt och ner mot Nikkaloukta såg det ut att falla ett lätt duggregn. Från att försöka klättra snabbt och effektivt försökte jag växla upp och klättra snabbare och effektivare. Att klättra ner tillbaka står inte att tänka på.

Här och var så sitter det ganska tätt med gamla bladbultar, nån enstaka kil och fixad slinga. Goda täcken på att det är rätt väg … eller att tidigare försök firats av? Bästa tecknet är att försöka se var laven är mest bortskrapad av de fåtal som klättrar denna led varje år. Det är nog få dagar och tillfällen som det är kö till insteget här.

Ett omtalat parti är Svarta Väggen, som ska vara den svåraste delen på leden (förutom routefindingen) vilken jag verkar ha passerat utan att reflektera nått mera över det. För plötsligt hade jag hamnat i den berömda Rulltrappan. En ohyggligt lös rullstensränna, med bara ett antal grader lutning. Här gäller det bara att trampa på tills dess den tar slut. Sen är det några kliv uppåt till kratern, ca en replängd på brant exponerad klippa.

Rulltrappan klockan 01:00 …

En kort stund på toppen, lite vatten och bara njuta av ensamheten efter en fin klättertur. Sen är det dags gå nerför rännan och tillbaka ”hem” till Fjällstationen. Klockan 01:28 rullar jag in över sista spången framsidan av huvudbyggnaden, två timmar och 38 minuter tur och retur, inte helt illa om jag får säga det själv …

Yess, le summet!

Siluetten, Toulpagorni, klättrades första gången av Hans Rosipal och Gunnar Santesson 27/8 1938. Den omnämns ofta som Sveriges längsta led och Sveriges mesta klassiker, men också som en av sveriges lösaste och farligaste leder. Vilket är väldigt vilseledande och långt från sanningen. Vad som är säkert är dock att Silhuettleden är en upplevelse!

Längd: 400 meter

Grad: 4

Du behöver: 1x50 meters rep, 2 om det behövs fira av, ett kilset, ca 6-7 quickdraws och några mellanstora camkilar

Vänliga hälsningar

Krister Jonsson

Annonser

En reaktion på ”Midnattstur i Kebnekaise

  1. Kebnekaise – denna underbara plats! Jag bor i Kiruna och har en stuga i Pirttivuopio (ligger efter vägen mot Nikkaluokta) så kring påsk så brukar det bli några skoterturer upp till Kebne. Verkligen vackert!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s