Bouldering i Fontainebleau – Om livet bland stenar i skogen.

Foto: Henrik Petré. Angle Ben's 7a+ i Isatis sticker fram mellan träden.

Foto: Henrik Petré. Angle Ben’s 7a+ i Isatis sticker fram mellan träden.

Jag befinner mig på en av mina favoritplatser i världen, Fontainebleau i Frankrike, ungefär 10 mil söder om Paris. Närmare bestämt i skogarna som ligger runt Fontainebleau. Ett populärt rekreationsområde för vandrande/cyklande/frilufsande fransmän och så fullt av klätterbara block att det räcker för ett helt liv. Hit har jag tagit mig för att under tre veckor bouldra på otroligt läckra sandstensformationer.

Uppladdningen inför resan har inte varit den bästa med en månads klättervila pga en bråkig underarm, men jag peppade och försökte tycka att det skulle bli kul att bara få umgås med fina vänner och njuta av ledighet. Innerst inne ville jag förstås inget hellre än att få klättra. Innan jag kom iväg längtade jag mig blå efter fransk vår med värme, sol och kaffe i skogen. Som vi hade det förra året, då det tidvis var så varmt att man knappt orkade klättra. Jag blev verkligen snuvad på vår. Vi möttes av kyla och dåligt väder, mer som en dålig stockholmsk vinter än härlig fransk vår. Men jag kunde å andra sidan faktiskt klättra mer än förväntat. Hurra!

Foto: Henrik Petré. På väg ut! Äntligen sol ...

Foto: Henrik Petré. På väg ut! Äntligen sol …

Första dagen var det kyligt men klätterbart, men sen kom snön. Två dagars regn- och snöväder var absolut inte det som stod högst på önskelistan … Mina ambitiösa huskamrater grymtade och stökade under takproblem och i gryt för att få klättra trots vätan, men jag sparade mig och hoppades på bättre väder som den coctailklättrare jag är. En efterföljande förmiddag i strålande sol kändes det underbart, trots att nästan alla stenar var snöiga på toppen och därför bara klätterbara till hälften. Som bäst. Vi lekte runt och bestämde oss för att en hand i snön räknades som urtoppning.

Foto: Henrik Petré. Pär hänger på Pas Cool 7a i Cuisiniére.

Foto: Henrik Petré. Pär hänger på Pas Cool 7a i Cuisiniére.

Sen följde en dryg vecka med blandat väder (ibland regnskurar, ibland hagelskurar men mest bara skurar av allt på en gång) och blandade klätterresultat. Jag gick ganska snabbt från att vara nöjd med att kunna klättra alls, till att bli frustrerad över att kroppen inte svarade som jag ville när det väl gick att klättra. Så tokigt det kan bli ibland. I två hela dagar var jag så arg att jag bara ville skrika och slå på saker, ett omåttligt slöseri med energi och värdefull tid. Som tur var lyckades jag så småningom sansa mig och hitta glädjen igen. Till slut blev det dessutom bättre väder samtidigt som jag långsamt känner mig starkare.

Så här med en vecka kvar av resan har jag de senaste två dagarna kunnat ta i ordentligt och verkligen (ÄNTLIGEN) fått klättra så som jag egentligen vill klättra. Hårt och svårt och roligt. Vädret ser dessutom lovande ut (hoppashoppashoppas) så med lite tur blir det grymma klätterdagar med grymt sällskap och grymt väder. Som livet ska vara när det är som bäst. Bland stenar i skogen.

//Frida

Frida jobbar med plock och pack på Addnature. En av hennes favoritavdelningar i webbutiken är den för bouldering.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s