Anders klättrar i Squamish

Utsikten från campingen i Squamish

Utsikten från campingen i Squamish

Den svaga vinden får douglasgranarna att svaja sakta fram och tillbaka, solen strilar genom de mäktiga träden som mer liknar en regnskog än en granskog. Jag river upp racket ur min miura 45 och börjar sortera kammarna och kilarna så att de ska vara i rätt ordning på selen. Samtidigt känner jag att pulsen börjar stiga och att jag är torr om läpparna.

– Fan, är jag redan nervös? innan vi ens har börjat klättra …

Jag och min nyvunna finska vän Tuukka ska klättra en led som heter ”Blazing Saddles” och är en av de leder man bör göra när man kommer till Kanadensiska Squamish.

Perfekt klättring för alla som gillar räta vinklar.

Perfekt klättring för alla som gillar räta vinklar.

– Um Tuukka, säger jag lite försiktigt.

– Yes, svarar han med sin finska/engelska brytning.

– I have never climbed this grade before, säger jag och hör hur mesigt det låter.

– You should try it, är allt jag får till svar och ja … vad ska man svara på det?

Lika bra att testa, det värsta som kan hända är att säkringarna inte håller vid ett fall och att jag drar i backen och tumlar ner 150m ner till marken.

– Ok, on belay, hör jag och sen är det bara att sätta fart uppför en 25m lång dieder och tunn fingerspricka. Kammar av storlek grå/blå från Camalot passar bäst. Efter lite stönande och gnällande av att sprickan är full av barr, löv och annat som gör min första pitch en bit mer äventyrlig än väntat, står jag vid ankaret.

Tuukka klättrar snabbt och effektivt, det syns att han är van och att 6+ inte är någon match för någon som klättrar 8+ utan problem.

– You did good, I looked at the dirty crack and did not want to do it!

Det är välkomnandet jag får när vi pausar för att fylla på energi och helt plötsligt känner jag mig något lurad av den här jäkla finnen, men inser sen att hans tro på min förmåga faktiskt gjorde att jag klarade leden.

Sen är det äntligen dags för ledens sista pitch (grad 7-/7) som avslutas med ett horisontellt tak på fem meter (!) Tuukka formligen springer upp och sätter sammanlagt fem säkringar på 25 meter. När jag följer så inser jag att kvalitén på stenen är toppklass och säkringarna är ”bombers”, alltså supersäkra. Jag grymtar till lite när traversen under taket påbörjas och önskade att extravikten av all utrustning och vår gemensamma ryggsäck med proviant gick att slippa. Det gick bra, taket rundades och belöningen, i form av utsikten över Squamish med de omgivande bergen och turkosa glaciärvattnet som rinner ut i fjorden nedanför, blåste bort minnet av all eventuell tvivel och rädsla.

Min idé om att åka till Kanada väcktes efter att jag under våren var och bouldrade i Fontainebleu och skadade ringfingret rejält vid ett fall. Klättersäsongen var i full gång och att ha ett uppehåll på  sex till åtta månader fanns inte som ett alternativ, så varför inte åka och lära sig klättra trad och uppleva lite äventyr.

Att åka till Squamish är verkligen något jag rekommenderar.  De flesta som åker dit bor på campingen under Stawamus Chief eller kort ”the Cheif”. Från campingen är det promenadavstånd till alla leder, allt från korta 15 meters repor till hela vägen upp på the Cheif (740 meter!). Squamish stad är 30 minuters promenad bort och där finns allt en äventyrare kan behöva. Outdoorintresset är stort I Squamish, alla klättrar, cyklar, kitesurfar, vandrar eller basehoppar från toppen av ”Cheifen”.

Rakhyvel är tydligen det enda som inte går att få tag på i Squamish.

Rakhyvel är tydligen det enda som inte går att få tag på i Squamish.

Att resa till Squamish  passar alla klättrare oavsett erfarenhet, det finns leder avsedda för barn men även en av de svåraste naturligt säkrade lederna för de som vill,”Cobra Crack” (ca fr 8c/ 9+). Resan gav garanterat mersmak och jag tänker åka tillbaka, de sista dagarna  av min resa spenderades i Vancouver som är en av de vackraste storstäderna jag besökt, vänliga människor och fantastiska bad mitt inne i stan. Som bonus blev det ett besök hos Arcteryx-fabriken och deras kontor där jag fick se hur skaljackor, selar och ryggsäckar tillverkas av 250 glada skräddare.

Besök Squamish och njut av den fantastiska klättringen och naturen men se upp så att du inte möter en svartbjörn, det gjorde jag, men den historien får jag spara till ett annat tillfälle.

/Anders

Anders Terlongo är klättrare och jobbar på kundtjänsten. Han har bl.a. setts svara på produktfrågor på fasaden av Gothia Towers. Han åker ingenstans där det inte går att få tag på bra kaffe och där han inte kan bära sin Covert Hoody från Arcteryx.

Annonser

En reaktion på ”Anders klättrar i Squamish

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s