Kontrasternas Jotunheimen – en veckovandring i lusekoftornas förlovade land

Sommarvandring i Norge kan lätt misstas för en vintertur.

Sommarvandring i Norge kan lätt misstas för en vintertur.

Med sommaren kommer mitt vandringssug på köpet. Det finns få aktiviteter som lämnar en skönare känsla i kroppen. Förra årets tur gick till vackra Jotunheimen i Norge. 

Att anlända till norska Jotunheimen i högsommartid medför en släng av lindrig förvirring och ett par ofrånkomliga frågor; visst packade jag ned den lätta dunjackan? Ställde jag in cykeln i förrådet? Det milsvida bergslandskapet med över 200 toppar förbryllar ett julisinne med sin vita skrud, som just detta år hängt kvar extra länge – då vår blev till höst utan att passera sommar. Den norska sajten YR spår X antal millimeter nederbörd under den kommande vandringsveckan. Det är dock ännu oklart till halvklart huruvida det blöta ska anlända i fast eller flytande form. Vi har alla fyra visualiserat ett par morgnar av viss irritation över sura prylar och träskliknande tältplatser.

Jotunheimen ligger endast tre timmars bilresa från Oslo. Vi spenderar första natten i Gjendesheim, områdets startpunkt för många vandrare. För den som anländer sent innebär fjällstationens popularitet att din tältplats kan bli allt annat än fördelaktig. Att sova med kroppen formad som en felvänd banan, med bålen som högsta punkt, har aldrig varit en hit. Men det är också enda gången vi behöver konkurrera om tältplats. Vår planerade veckovandring inkluderar fyra personer och fem vandringsdagar*. Något mörbultade ger vi oss av för den första sträckan, som skulle visa sig bli den tuffaste.

Besseggens välkänt spetsiga profil adderar extra spänning för den med tung ryggsäck.

Besseggens välkänt spetsiga profil adderar extra spänning för den med tung ryggsäck.

Välkända Besseggen, en magiskt vacker bergskam som prytt många turistbroschyrer, vandras (läs halvklättras) med fördel från väst till öst – så att du kan klättra uppför istället för att hasa nedför. Något vi fick höra i efterhand. Med vardera 20 kilo på ryggen tar vi oss an den bitvis rejält branta och stenbumlingsbeklädda leden, stundom krypandes/krälande och stundom hasandes nedför de större stenarna. Men den lilla inledande missen är snart glömd. Bakom Besseggens topp väntar storslagen natur. Landskapet är alpiskt, på ett vildmarksmässigt sätt. Vattnet är klarblått och på många ställen kan du se ända ner till den djupa botten. De spegelblanka sjöarna förstärker känslan av att vara omgiven av berg i 360 grader. Kontrasterna är det mest slående. Snötäckta toppar och porlande bäckar. Breda dalgångar med vackra sjöar och älvar, djupa klyftor med vattenfall och ”stryk” omges av snöfält och glaciärtäckta ”tinder”. Timmar av pulsande i snön växlas av stunder med ryggen mot en varm stenhäll, med lunchkaffet i handen och naturens lugn i sinnet.

Tät dimma kan förskona den höjdrädde från verkligheten på Galdhöpiggen.

Tät dimma kan förskona den höjdrädde från verkligheten på Galdhöpiggen.

Vi spenderar veckan i tält, men för den som vill fuska går det fin-fint att hyra in sig i en av de många mysiga hytterna som bjuds. Vi växlar mellan att tälta vid fjällstationerna, för den bekväma tillgången till faciliteter, och att stanna några kilometer innan eller efter för att ta vara på vildmarkskänslan. Jotunheimen är Norges mest besökta fjällområde. Omkring 40 000 turister, varav en fjärdedel svenskar, söker sig till den vackra nationalparken varje år. Frågan är bara; var håller de hus just den här veckan? Många av vandringssträckorna är ödsligt tomma, med kanske ett par tre möten per dag, och vi återkommer med nöjda miner till känslan från filmen Into the wild – det är lyxigt att få vara ensamma i en så häpnadsväckande men samtidigt lättillgänglig natur. En situation som sällan uppstår i alpernas motsvarigheter. Kanske har vi den extremt missvisande väderleksrapporten att tacka. Regnskurarna tittar visserligen förbi då och då, men så fort regnkläderna krånglats på tittar julisolen fram och påminner om årstiden. En lokal växthuseffekt uppstår under regnkläderna under ett längre pulsande i den förvånansvärt djupa snön. Vid de tillfällen vi ändå möter folk är det svårt att inte beröras av deras glada leenden. Hur trött och hungrig du än är finns ingen bättre energiinjektion än tillropen från ett gäng hurtiga och checka norrbaggar.

En återkommande favorit under veckan är leken ”inte nudda mark”. Särskilt återkommande är de många stenbumlingarna under den relativt lindriga vandringen upp till Galdhöpiggens topp (Norges högsta berg, 2469 m.ö.h). Vår toppdag bjuder på kraftigt snöfall och en armlängds sikt. Då vägen upp bitvis består av just hoppande mellan stenar kan vi dock ändå inte lyfta blicken från marken, och vid några tillfällen märker vi först i efterhand hur nära bergskammen (läs stupet) vi rört oss . Att bestiga Galdhöpiggen är dock allt annat än hard core. Barn, hundar och pensionärer skuttar om oss när vi tar paus. En viss skillnad mot den utmaning Kebnekaise erbjuder på vår sida gränsen.

Båtresan tillbaka till Gjendesheim är en upplevelse i sig. Inte minst för att undertecknad får panikrusa tillbaka till fjällstationen med älgkliv utöver det vanliga i jakt på kvarglömda prylar. Norrmännen håller båten och skrattar när jag återvänder med högröd feja. Hemfärden på det klarblå vattnet som omringat oss under veckan ger en exotisk känsla som skiljer de norska fjällmiljön från den svenska. När vi på den sjunde dagen återvänder, sex renköttsost-tuber senare, konstaterar vi att vi fått en vandringsupplevelse som överträffat alla förväntningar. Som stolt jämte är det med viss förvåning jag varmt rekommenderar äventyrssugna att blicka bortom Sveriges fjällkedja. En ännu häftigare naturupplevelse väntar över gränsen – mer än väl värd en snirklig bilfärd.

/Hanna

*Vi gick rutten Gjendesheim-Besseggen-Memurubu-Glitterheim-Spiterstulen-Galdhöpiggen-Spiterstulen- Gjendebu-Gjendesheim.

Hanna Näslund är det senaste tillskottet på Addnatures webbredaktion. Hon gillar att skida, cykla och hänga bland berg i allmänhet. Till sommaren blir det marathonpremiär på AXA Fjällmarathon i Jämtland. Hennes tre favoritprylar på turen i Jotunheimen var Haglöfsryggsäcken, Meindlkängorna och Primusköket.

För den som söker ensamhet finns gott om plats.

För den som söker ensamhet finns gott om plats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s