Addnature på KebClassic – Eller hur tusan icketränar man sig i form?

KebClassic var det ja. Tretusen höjdmeter, två dagar i rad. Till råga på allt efter en vinter som faktiskt gjort att jag ännu inte stått på ett par skidor i år. En stor grej i sammanhanget är också att jag ju lovat mig själv att aldrig mer träna. Nu var det ganska länge sedan, men på den tiden tänkte jag att träning måste ha ett syfte. Till exempel tävling. Men om man inte vill ha ett syfte, då måste det ju vara lek? Och lek ska vara roligt. Alltså bestämde jag mig för att bara leka. Jag vill ju ha kul.

För ännu längre sedan läste jag en bok som kanske hette ”Född till löpare”. Den berättade historien om några svenska forskare och löpare som åkte till Kenya för att förstå det kenyanska löparundret. De gjorde en massa studier på kenyanska löpare och jämförde med svenska, men hittade bara mycket små, egentligen helt ovidkommande skillnader. På hotellet pratade de med en kypare som garanterade att han aldrig tränade. De gjorde en massa tester på honom och kom fram till att han hade bättre värden än samtliga i det svenska löparteamet. En kenyansk medelmåtta med avseende på fysisk förmåga. Efter att ha kliat sig i huvudet en stund började de titta på kyparens vardag. Han vidhöll att han aldrig tränade. Men det framkom att han bodde typ en mil bort från arbetet. När forskarteamet frågade hur han tog sig till jobbet, trillade poletten ned. Han sprang ju såklart. Genom att bara ta sig till och från jobbet, icketränade han sig till en bättre form än vilken svensk elitlöpare som helst.

Här såg jag min chans. Jag behöver se till att jag är i toppform, men är alldeles för mycket småbarnsförälder för att ens rent legalt, få ta ordet toppform i min mun. Men jag har elva kilometer till jobbet. Det tar 50 minuter till drygt en timme med SL, men det tar bara en timme om jag springer.

Johan Ekroth tar ett självporträtt på strandvägen, springades till jobbet.

Ett självporträtt på strandvägen, springades till jobbet.

Så. Efter en oändligt lång inledning, som egentligen bara handlar om att och hur jag kom fram att jag skulle springa till jobbet, kan jag bara summera att det är en grym idé. Ett av de få sätten man kan icketräna sig i form. Och så här kom jag igång med transportlöpning:

1. Först såg jag förstås till att vara i en fysisk form så att elva kilometers löpning inte skulle slå ut mig helt under resten av arbetsdagen – alltså stack jag ut och testade.

2. Sen handlade det om att bestämma sig – alltså bestämde jag mig.

3. Nästa steg handlade om förberedelser. Det blir ju ett litet miniäventyr att springa till jobbet. Man ska ha packning och speciella kläder och kunna byta om. Jag la fram löparstassen redan kvällen innan. Likadant packade jag en lätt löparryggsäck med först en vattentät innerpåse om det skulle börja regna. I den packade jag:

– Kläder, underkläder och skor för arbetsdagen.

– En tunn och komprimerbar dunjacka, mössa och vantar så att jag kunde ta mig hem på det oerhört sega, kommunala sättet.

– Handduk och hygienprylar.

4. Sen klädde jag på mig lite springkläder och satte igång att springa.

5. Efter några gånger kom jag på att det var trevligare att hålla koll på hur det gick. Jag tröttnade ganska snabbt på Runkeeper och skaffade istället en Suunto Ambit som jag kan ha till allt. Dessutom spar man batteri på telefonen så att det räcker ända fram till lunch :P

Det här med att springa till jobbet har verkligen varit kalas. Transportlöpning är klockrent. Men i ärlighetens namn har jag faktiskt fuskat. Eftersom motlutet hemifrån min bostad i Nacka, till jobbet i Frihamnen understiger 50 meter, har jag helt enkelt fått frångå mina principer. Även jag har tränat. Varje tisdag efter att barnen har somnat har jag sprungit bort till Hammarbyfjället och kört ett par vändor upp och ned. Och det kan jag varken kalla lek eller transport, men eftersom det är förberedelse för tävling har jag tänkt att det är okej att träna … åtminstone den här gången.

Föregående inlägg i serien Addnature på KebClassic 2014 finns att läsa här.

 

 

 

Annonser

En reaktion på ”Addnature på KebClassic – Eller hur tusan icketränar man sig i form?

  1. Ping: Addnature på KebClassic – Eller det man inte har i benen får man kompensera med prylar | Addnaturebloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s