Den främste alpinisten, Ueli Steck ”the swiss machine”, i stan!

L_ADDNATUREUELISTECK_1Han är känd för sin snabbhet. Ensam upp på Matterhorns nordvägg på bara 1 timma och 56 minuter, rekordsnabb bestigning av nordväggen på berget Eiger och soloklättring på den fruktade sydsidan av Annapurna i Himalaya (8091 möh) på rekordtiden 28 timmar – det är bara några av Ueli Stecks och alpinismens största bedrifter.

Nästa vecka gästar Ueli Steck Sverige för första gången. Han är här på kortvisit för att berätta om sina enastående prestationer och nya utmaningar liksom personliga tankar kring berg och bergsklättring för våra äventyrslystna kunder. I väntan på finbesöket ställde jag lite frågor till honom för att kort presentera en av världens främsta alpinister, även kallad ”The Swiss Machine.”

Smeknamnet ”The Swiss Machine” har han fått på grund av sitt fokus att snabbt, metodiskt och säkert, likt en maskin, ta sig upp för höga berg i Alperna, Himalaya och Nordamerika. Och, att han just kommer från Schweiz såklart! Där är 37-åringen med stort smajl och kastenjefärgat hår född. Hans favoritplats på jorden är hans egna hem i Schweiz – alla berg, klättringen och sjön runtikring – det är rena paradiset för honom.

Uelis passion är branta berg, höga berg, is och kyla. För honom är just denna kombination själva utmaningen. Han drivs av varje klättrings unika upplevelser och han berättar att han alltid utgår från sin egen personliga utmaning. Han pressar sina personliga gränser och testar sin kropps fulla potential med nyfikenheten på hur snabbt och lätt han kan ta sig upp för några av de svåraste bergsväggarna i världen. Just nu är han inne på kombinationen av paragliding och bergsklättring för att kunna klättra upp för flera toppar under samma dag. Medan jag själv surfar runt och letar schysst flyg till Frankrike säger Ueli att ”paragliding är det enklaste sättet att flyga”:

Inför varje klättring förbereder han sig minut för minut och tränar målinriktat inför varje ny stor utmaning som han sätter upp för sig själv. Han berättar att inför längre klättringar laddar han med carbo-loading så det blir stora mänger pasta. Och under ett år tränar han ca 1000 timmar vilket i runda slängar ger ca 3 träningstimmar per dag. När han inte klättrar så berättar han att det blir löpning och paragliding, så om han räknar in detta som träning eller fritid låter jag vara osagt.

Nyfiken ställde jag frågan vilket hans bästa äventyr är och han berättar att en enklare klättring tillsammans med sin fru är ett lika bra äventyr som en klättring likt bestigningen av Eiger North Face i Schweiz på 2 timmar och 47 minuter. Just bestigningen av Eiger är såklart mycket omtalad, men jag kan ändå inte låta bli att nämna den lite jag med.

Ueli besteg den norra sidan av Eiger för första gången som 18-åring och år 2007, 31 år gammal, satte han hastighetsrekordet på 3 timmar och 54 minuter. Men att vara snabbast i världen är inte det som driver Ueli, utan det är den personliga utmaningen där han går in med mottot att ”allt du kan tänka dig kan du genomföra”. Under ett år tränade han därför extra mycket teknik och uthållighet och 2008 klättrade han typ samma rutt en hel timma snabbare och satte därmed hastighetsrekordet på 2 h 47 minuter. Med den tiden är han den som snabbast vintertid och utan säkerhetslinor bestigit den norra sidan av Eiger. Hur galet är inte det egentligen? En annan klättrare vid namn Daniel Arnold klättrade 19 minuter snabbare 2011 men det var inte under vintersäsong och han körde med säkerhetslinor (vid Hinterstoisser Traverse) så jag har förstått att det rekordet inte riktigt räknas då. Om man vill förstå hur snabba och tuffa dessa bedrifter faktiskt är så bestegs Eiger North Face första gången 1938 och då tog det hela 3 dagar för en expedition att ta sig upp här och sedan dess har ett dryga 60-tal klättrare fått sätta livet till på denna vägg av berg och is. So, check it out:

Är man en av världens främsta alpinister så har man väl en favorit outdoorpryl eller typ pryl som man bara måste ha med sig på sina klättringar, i ryggsäcken osv tänkte jag. Men icke sa nicke. Någon favvo-pryl, likt ett barn har en maskot eller älsklingsgossedjur, säger han att han inte har. Så här i efterhand känner jag att frågan nog var rätt korkat ställd eftersom bestigningarna och turerna han gör är så pass unika i sitt slag med prylar specifikt anpassade och testade för just hans personliga utmaningar så det är liksom inte läge med  en favvo-pryl som man tar med sig jämt. Och det blev ännu tydligare för mig i videosnutten där Ueli, för ovanlighetens skull, släpper in en reporter i hans högst personliga garderob, en garderob som inte liknar min egna precis. Men nog kan man väl i alla fall se att den specialdesignade PETZL isyxan är lite som ett kramdjur för den schweiziska alpinisten? Spana bara in hans smile när han säger ”It’s super nice”:

Det finns såklart massvis mer att berätta om Ueli men det gör han så himla mycket bättre själv när Addnature med leverantörer bjuder in er, våra kunder, den 25 februari på Hotel Rival i Stockholm. Så vill ni hänga med oss, träffa Ueli Steck och få lite inspiration kring äventyr  och klättring är ni varmt välkomna denna kväll!

/ Carina Ginstmark på marknad

Isklättring i Sälen i trolsk vintermiljö

Jag vaknar upp innan larmet går. Det doftar våfflor i hela huset. Det är alldeles tyst och jag tar på mig farmors tjocka ullsockor och reser mig ur sängen. Det knarrar om det gamla trägolvet och jag fryser till för att inte väcka mina tre rumskamrater. Det är frukosten jag doftar. Nu är det äntligen dags för isklättring!

1553444_10151842151915872_661611266_o

Det har sammankommit 20 glada klättrare och friluftsmänniskor för att prova på isklättring i Sälen. Olika erfarenheter och olika kunskaper. En helg med blandade nationaliteter och endast ett gemensamt mål – klättra mycket is!

Första stoppet, Hälla. En mindre och nybörjarvänlig isvägg bakom Sälen som det sällan är trängsel vid. Gänget är ivrigt att komma igång, de första börjar leda upp för isen för att sätta de första toppankarna. Det ligger snö på träden och himlen är klarblå. Det blåser lätta byar som får snön att falla i tjocka flingor från grantopparna.

Igår lämnade jag, Malin, min vardag på Addnatures kundtjänst, och idag är man i en trolsk vintermiljö med ett par glada klätter entusiaster, däribland min kollega Stugbald.

1500760_10152218049850775_709798630_o5 topprep är uppe och det är full rulle. André ska ge sig på isen för första gången. Det som alltid händer…händer! Två hugg och yxan släpper och han får den rakt i ögonbrynet. Blodet rinner i ansiktet. Blod droppar på isen och ger ett välkomnade intryck till nybörjarisen. Men inga sura miner för det. André är lika mycket solstråle för det.

1275564_10152218042405775_1057656459_oTrots blod, svett och tårar (pga is som flyger i ögonen) är alla mycket glada och entusiastiska. Isen är väldigt blöt på sina ställen men med extra handskar och varm choklad i termosen så är man på topp igen.

Det börjar skymma och gruppen ”ska bara” göra sin sista klättring. Innan jag vet ordet av det ser jag himlen skimra i de där vackra rosa-lila färgerna mot de vita grantopparna. Armarna dunkar, fukt under kläderna och trötta fingrar som försöker få upp de hårda knutarna…det är mig en riktigt lyckad dag!

På kvällen dukar vi upp långborden på Herrgården och lagar en gemensam middag med Chili och Kladdkaka. Mycket skratt och klappande på magen. Utmattade och proppmätta beger vi oss till den vedeldade badtunnan och bastun. Så mysigt! 15 utmattade klättrare försöker pressa sig ned i en balja för max 8 personer. Men för att få bada, är man tvungen att göra en snöängel, enligt värdparets huslagar. I perfekt skidpuder slänger vi oss glatt i snön –och skyndar snabbt tillbaka till det varma badet. Ett perfekt slut på en perfekt dag!

Jag kommer knappt ihåg hur jag kom i säng. Efter badet lade jag mig i sängen, slocknade på en gång och vaknade åter igen till doften av våfflor i huset. Vilket underbart sätt att vakna upp för dagen. Nygräddade våfflor och klätterutrustnigen utspridd i hallen. Yxor, stegjärn, storskor, rep, selar och kläder – klätterprylar – det är här man hör hemma!

Sista dagen beger vi oss till Brudslöjan i Älvdalen. En mycket trevlig is med mycket variation. Det finns väldigt lätta men lite längre fall liksom lite tuffare så det passar en grupp med varierad erfarenhet.

1498030_10152218034865775_1916038190_o

När vi lämnade bilarna hamnade några på efterkälken. Enligt de som visste vägen skulle vi hitta en traktorväg längre ned längs vägen men den traktorvägen var ”long gone”. Vi började gå längs älven, pulsade genom djup snö, över stenar och forsande vatten. 20 min senare hade vi nog bara rört oss en 50 m. Med ett bra sällskap klarar man allt och ingenting kan få ner stämningen när man går fel, blir hungrig eller blir trött. Så vi kände för en gruppbild mitt i älven.

1496046_10152218041540775_1680139428_o

Vi börjar närma oss Brudslöjan och vi hör ett skrik. Alla vänder sig mot ljudet som kommer från Brudslöjan. Vi diskuterar fram och tillbaka, men kommer fram till att det säkert var någon som bara ropat på sin kompis. Vi börjar skymta våra vänner och får snart höra att skriket inte alls var ett rop på sin vän, utan ett skrik på grund av chock och rädsla.

Tyvärr var isen väldigt tunn över vattenfallet. Vår vän fick verkligen testa på isens kvalité. Han stod på toppen av fallet med ankaret klart och övervägde om han skulle fira med prusika eller ej. Det är så ofta man slarvar, men han beslöt sig för att fira med prusik. Och tur var det för när han gått ut på isen och skulle börja fira, gav isen vika. Han gick igenom på toppen av fallet och föll bakom isen. Som tur var gick allting bra och vår vän fick låna kläder av oss och dricka lite varm choklad för att få upp värmen. Appropå att hålla sig varm så delar min kollega Stugbald några enkla tips på detta i slutet.

Hursomhelst fick vi oss alla en tankeställare efter händelsen. Det är ofta man tänker att man kan fuska med det ena eller det andra. Men när man minst anar det kan det hända och då är man glad att man inte fuskat! Men nu var det dags att klättra mer is. Vattnet dånar bakom isen och alla kämpar och stöttar varandra. Man kan nästan känna vattnets kraft bakom isen när man klättrar. Det är vatten i alla dess former som vi hela tiden försöker bemästra. Ena sekunden är det vatten och i den andra är det is. Härligt att få de kontrasterna rakt i ansiktet.

Det börjar åter skymma och det är dags att vända hem mot storstaden Stockholm. På vägen hem drömmer jag mig genast tillbaka till Sälen och börjar smida planer inför nästa klätteräventyr.

/ Malin på Addnature

Stugbalds tips att hålla sig varm och energin på topp:

Se till att äta och dricka ordentligt!
Börja med en stadig frukost på morgonen och ha med dig snacks under dagen, som tex, energi gel, nötter, choklad etc. .Vatten och termos med varm choklad eller sockrigt té behövs för värmens skull och energins skull och all vätska som du gör av med på en dag.

Håll dig torr!
En blöt kropp kan inte återhämta sin värme under kyla utan hjälp. Vet du att du svettas mycket så se till att klä av dig i tid. Vänta inte tills du är blöt med att klä av dig. En bra riktlinje är att innan du börjar klättra så ska det vara lite kallt, såpass att du känner att du måste börja röra dig. Ta även med ombyten utifall att du svettas igenom dina kläder eller om du blir blöt eller kall av andra oväntade anledningar som t.ex vi var med om i Sälen.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!
Se till att ha med en riktig monsterdunjacka, varma dunvantar och byxor. När du väl står där och ska säkra din partner, eller väntar på att topprepet ska bli ledigt vill du inte frysa. Byxorna behöver hellånga dragkedjor så att du slipper ta av dig stegjärn och annat när du vill ta på dig byxorna. Handvärmare är också bra att ha när graderna börjar krypa ner.

Vänta inte med att klä på dig extra kläder. Direkt när du stannar upp för att säkra så dra på dig de varma kläderna direkt. Det är lättare för kroppen att hålla värmen än att få tillbaka värmen om du blivit kall.

Håll dig i rörelse!
Det absolut bästa sättet att undvika kyla är att hålla dig i rörelse. Du kan tex göra upphopp eller jogga lite på plats. Att veva ordentligt med armarna i stora cirklar är ett jättebra sätt att få ut varmt blod till händerna.

Släpp på trycket!
Gå inte och håll dig hela dagen. Att gå på toa är jätteviktigt när det är kallt.Om du har mycket vätska i blåsan så kommer kroppen ödsla mycket energi på att hålla vätskan varm.

Sist men inte minst så gäller det att hålla humöret uppe. Det kommer bli kallt, och då gäller det att inte hänga läpp pga kylan. Alla i gruppen mår bättre av att hålla humöret på topp.

/ Stugge på Addnature

#dagensbild

Foto: Johan Hedlund

Vissa har det bra. Jon Wagenius (Strapatser) har stämplat in och står här och rackar upp för en arbetsdag på berget. På schemat för dagen stod isklättring och skidåkning tillsammans med Felix Oppenheim som skulle fota det hela. Själv var jag ledig, men följde med som säkringsman och skidposör. Efter en kort men ansträngande anmarsch i midjedjup snö kom vi fram till insteget på den ca 130 meter höga Kåvan-isen på Funäsdalsberget. Det var en strålande morgon med härligt ljus och jag var bara tvungen att slänga fram kameran för en bild. Med tanke på sällskapet är jag högst tveksam till att detta var dagens bästa bild, men farsans gamla analoga Canon från 80-talet levererar fortfarande och jag är riktigt nöjd med resultatet.