Inköp åker till Kalifornien och träffar Marmot

Det är inte varje dag man får chansen att göra sin röst hörd hos produktutveckling hos våra leverantörer, och desto mer sällan när de representerar varumärken som kommer från andra sidan Atlanten. Därför är vi riktigt nöjda med att Marmot, ett av våra största märken, erbjöd sig att visa oss runt på deras nya huvudkontor i Rohnert Park, norr om San Francisco. Tillsammans med Granitbiten, som representerar Marmot i Sverige, åkte jag, Nico, och min kollega Petter från Addnature, till Kalifornien för att träffa människorna bakom varumärket.

m_201309_1Marmot startades 1974 och har länge varit en ledande aktör i outdoor branschen med ett brett utbud av tekniska kläder och utrustning. Idag är konkurrensen hårdare än för 40 år sedan men Marmot fortsätter att vara ett av de mest populära märkena för outdoor entusiaster runt om i världen.

Syftet med besöket i Kalifornien var för oss på Addnature att kunna framföra vad som är kärnan i det som vi jobbar med; våra rötter i äventyret, spetsprodukter, innovation, kvalitet, tekniska produkter, kundservice m.m – områden som är viktiga att de speglas i det vi både säljer och gör. För Marmot var det viktigt att få in synpunkter och erfarenheter från Addnature, som de ser har blivit en viktig aktör i Sverige, och nu även i Norden och Europa, när det gäller specialkompetenser och e-handel inom outdoor och äventyr. Med andra ord kan vi dra nytta av varandra och dela erfarenheter för att fortsätta utvecklas tillsammans och kunna erbjuda schysst service och de bästa produkterna till våra kunder. För oss som jobbar med inköp och älskar produkter för äventyr och modernt friluftsliv var det viktigt att kunna berätta hur vår marknad ser ut och vad vi och våra kunder har för behov i Norden. Det finns en hel del skillnader mellan marknaderna i USA och Europa men även Norden skiljer sig från södra Europa och det var värdefullt att få möjlighet att dela med sig av våra erfarenheter till ett så stort varumärke som Marmot.

m_201309_4Vi jobbar ett år framåt när vi gör våra inköp medans stora varumärken som Marmot jobbar 2-2,5 år framåt. Vi fick oss en snabb titt i vad som kommer till Fall/Winter 2014 samt inblick i hur Spring/Summer 2015 kan se ut. Kläder, sovsäckar, tält, väskor, ryggsäckar, handskar med mera – det som kommer ser riktigt bra ut! Bland annat har några produkter från Marmots tidiga år återskapats för att fira att Marmot fyller 40 år nästa år.

m_201309_3Vi avslutade vårt besök med att själva fylla ett sovsäckskal med dun. Sovsäckar, speciellt de med dunfyllning har varit flaggskeppsprodukter för Marmot under en längre tid. Än idag är de fortfarande ledande i den kategorin. För det första för att de tillverkar högkvalitativa produkter med höga tekniska egenskaper, vilket är det som slutkonsumenterna ser, men även på grund av hur företaget hanterar inköp av råmaterial, som dun med höga krav på var det kommer ifrån, och vilken kvalitet de godkänner. Allt kontrolleras noggrant av Marmot efter leverans och inga kompromisser görs. Detta är minst lika viktigt tycker vi trots att det inte är någonting som syns när man köper den färdiga produkten. Vi fick erfara att själva fyllningen är ett riktigt hantverksjobb långt från enkelt och snabbt.

Vi avslutade vårt givande besök hos Marmot med några riktigt schyssta klätterdagar i nationalparken Yosemite som Petter kommer berätta mer om här på bloggen inom kort.

/ Nico. Jag är inköpsansvarig på Addnature och har jobbat här sedan 2006. Jag gillar berg och åker gärna skidor och cyklar.  Är alltid på så fort jag kan vandra, klättra, paddla eller prova på något nytt.

Bohuslän – ett klättermecka för alla discipliner!

Där hänger jag, Maja Fresk-Wulf, något desperat och halvslarvigt jammandes i vad som beskrivits som en lätt, fin sprickled i grad 6- på Högberget i hjärtat av det pittoreska Bohuslän. Jag försöker slappna av i armarna för att vila en stund och passar på att titta utåt sidorna för att hitta ”riktiga” grepp att hålla i istället för bara sprickan. Lite uppmuntrat ropar jag till min säkringsman att ”här kan man ju göra fin faceklättring också, det finns en hel del grepp!” Stefan Wulf, min man, svarar med ett mumlande ”Ja, om man vill det så..” tydligt pekande på hur tokig jag är som inte uppskattar sprickklättringens rena konstform. För det är verkligen vad det är, en kreativ konstform som ändå innehåller stora aspekter av rätt och fel. Gör du fel är det i princip omöjligt att hålla sig kvar i sprickan, gör du rätt kan det bli en smått euforisk upplevelse. I alla fall om man som jag är rätt talanglös på just denna disciplin. I många år har jag envist försökt lära mig hur man jammar, fingerlåser och laybackar. Det är inte lätt om man har för vana att muskla sig upp för väggarna vilket jag ofta gör. Sprickklättring handlar istället om de finstilta rörelserna, detaljerna och positioneringen. Min första erfarenhet av denna klättring för snart 7 år sedan blev på Hallindens klassiska Rapé 6C då jag gick som andreman och med skräckblandad förtjusning kom upp till toppen för att njuta av utsikten från ungefär 55 meters höjd. Inte visste jag att Bohuslän kunde vara ännu vackrare än jag trott innan jag började med klättring! Plötsligt var det självklart.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

(Bilden ovan: Maja avnjuter havsnära bouldering vid Ulorna)

IMG_9289Jag har lärt mig att förstå att Bohuslän har något av världens bästa traditionellt säkrade sprickklättring. Berömda klättrare som Pete Whittaker, kanadensiske Peewee och britten Leo Houlding har alla varit här och åkt hem till synes imponerade då de uttalat sig varmt om klipporna. Stenkvaliteten är utmärkt och vacker, klippornas lägen ofta lättillgängliga och vilodagarna går att spendera på eller vid havet. Men, det är också en plats för de som liksom jag inte är hundraprocentigt bitna av denna genre. För här finns annat också; bouldering och sportklättring av en helt egen klass. Jag ser det som en av Bohusläns bäst bevarade hemlighet, de problem och leder som lite skamset får vara med på ett hörn i föraren och som de flesta besökande klättrare inte tänker på i första hand. Eftersom jag själv anser mig vara mer sportklättrare och bouldrare än tradklättrare så har mitt fokus senaste åren lagts på att hitta dessa pärlor och det finns fantastiska exempel. Boulderingen nedanför de mäktiga Häller-klipporna är inte mindre än femstjärnig. Karaktären på problemen kan beskrivas med några ord; teknisk, estetisk, svår och upprymmande. Några problem är rätt höga och kräver då mer mental kraft, andra är låga men innehåller så kluriga rörelser att man lätt kan spendera en hel dag med att lista ut dem. Det finns också sport- och mixleder på exempelvis Skälefjäll och Sjöhäller som bjuder till så spektakulär klättring att jag vet flera med mig som ser dessa leder som några av Sveriges finaste.

Det är också därför jag älskar att klättra i Bohuslän, för det är möjligt för alla att få ut något av sitt besök. Den som vill lära sig sprickklättring kan göra så på lätta klassiker eller på topprep. Den som söker komplex och estetisk bouldering kommer hitta utspridda pärlor, den som vill testa sin styrka, teknik och psyke får ge allt på sportleder som har långt mellan bultarna men som är värda sina namn i guld. Om du funderar på att besöka Bohuslän så är det bra att tänka på att det är en känslig miljö och att man bör kontakta lokala klättrare för information om boende, förare och klippaccess. Mitt bästa tips för boende och kurser är http://www.klattertorpet.se/ som ligger mitt bland några av de absolut finaste klipporna i hela området.

/Maja Fresk-Wulf, Butiksansvarig på Addnature citybutiken

Svantes spontana mikroäventyr ger spänning och ro i vardagen

Det är inte lätt att komma iväg på äventyr och det är definitivt inte lätt att komma bort från alla måsten. Till och med vanliga semestrar kan kännas kravfyllda då de i regel planeras långt i förväg och är fullproppade med förväntningar som helst ska överträffas. På det sättet är microäventyr perfekta: spontana äventyr redo att fyllas med vad man vill och det behövs inte en endaste dag dyrbar semester. Ska man vara krass så är det dessutom ganska enkelt att överträffa förväntningarna på en vanlig vardagskväll.

RyggaKonceptet är enkelt, möjligheterna enorma. Jag har hittat mitt favoritkoncept, som innehåller trailrunning, men jag misstänker att det blir variationer på det under vintern: på cykel, långfärdsskridskor eller längdskidor. Anyhow, till jobbet har jag med en välfylld ryggsäck och efter arbetsdagens slut tar jag mig kommunalt till en bra startpunkt för att springa in i ett naturområde. Jag springer 10-20 km med ryggsäcken och slår sedan läger. När tält, liggunderlag och sovsäck är i ordning tillagar jag en frystorkad middag på ett kompakt kök (Esbit Cookset 585 ml). Sen njuter jag av tystnaden och höstmörkret, somnar i regel som en stock. På morgonen tar jag det lugnt, packar ihop mina grejer, lagar frukost och dricker en kopp kaffe. Fortfarande lite skönt morgonmosig springer jag 10-20 km en annan väg än den jag kom för att sedan ta mig kommunalt till jobbet och en ny dag på Addnature, där jag Svante Holm jobbar.

Hittills har jag kommit iväg vid tre tillfällen kring Tyresta nationalpark och Tyresö.

Årsjön – morgonkaffe när det smakar som bäst i morgondimman 
Årsjön morgonFörsta gången sprang jag från Nyfors (Tyresö) till Årsjön där jag tältade vid vindskyddet vid sjöns södra ände. Löpningen är galet vacker på den delen av Sörmlandsleden och man får en inspirerande start med forsen och den efterföljande sjön. Efter en snäll inledning så hamnar man på desto mer teknisk trail och fötterna får trippa desto mer, höga knän är ett måste om man inte ska faceplanta. Slingriga stigar med mycket rötter och berghäll helt enkelt. Framme vid Årsjön sprang jag runt lite innan jag bestämde mig för platsen vid vindskyddet, kändes tryggast för första microäventyret och första natten ute med nytt tält (Terra Nova Laser Competition 2). Fick upp tältet i skenet av pannlampan och lagade middag, sen satt jag tyst med släckt pannlampa rätt länge och tittade på stjärnorna innan jag la mig. Sjöns djurliv gjorde sitt för att hålla låda men jag somnade snabbt. På morgonen åt jag frystorkad frukost och drack min första kopp snabbkaffe på 511 år, smakade sjukt gott, vilket jag enkom tillskriver omgivningen (och att det var Fairtrade och Krav-märkt). Kunde inte slita ögonen från dimman över sjön, men till slut var jag tvungen och sprang den relativt korta sträckan till Tyresta By och vidare till Svartbäcken för buss+tunnelbana till Addnature.

Stensjön – bäcksvart mörker kittlar komfortzonen
Dammen Micro 2Andra gången började jag vid Svartbäcken och sprang förbi Tyresta By, genom det gamla brandområdet till Nedre Dammen vid Stensjön. Löpningen genom brandområdet är teknisk och väldigt speciell, det är becksvart och man blir lätt desorienterad samt får känslan av att man sprungit i cirklar. Men jag gillar det, jag är lite harig och behöver utmana komfortzonen. Många djur väsnades i buskarna och bidrog till högre puls och ett tempo som gjorde att pannlampan inte riktigt hann med. Det högre tempot gjorde dock att jag sov ännu bättre och på morgonen var jag riktigt pigg. Sprang en lite längre väg med blandad terräng, allt från landsväg till stig, innan jag kom fram till Tyresta By och den välbekanta grusvägen till Svartbäcken. Buss+tunnelbana till Addnature.

Åvaviken – pannlampa med sikte på skogens ögon
Pannlampa ett måste. På lerig stig mellan Vissvass och Åvaviken.Tredje gången började jag från Nyfors igen men lämnade Sörmlandsleden rätt tidigt och fortsatte på lite breda grusvägar kors och tvärs innan jag tog mig fram till Åvaviken. Det har bara gått några veckor mellan microäventyren men skillnaderna i ljus märks tydligt, höstmörkret kräver pannlampa från första steget. Med ny pannlampa (Black Diamond Icon) känns det dock bara roligt och väldigt mycket tryggare. Jag såg väldigt mycket djur, mestadels rådjur, men även vildsvin (japp, dom gillar inte starkt ljus) och mycket fåglar. Framme vid Åvaviken slog jag upp tältet och hade precis tänt köket när hela skogsgläntan fylldes av höga djurskrik. Vände pannlampan mot de två paren djurögon som kom störtande i min riktning under fortsatt skrikande ljud. Till min förvåning och panik så brydde dessa djur inte sig det minsta om starkt sken från pannlampan eller mina försök att prata högt. När det bara vara några meter kvar började det bli riktigt jobbigt, jag är ingen slagskämpe direkt. Men då gjorde de två paren ögon en snabb gir och vek av in i skogen. Grävlingar bryr sig inte om starkt sken, ny lärdom. När pulsen lagt sig kom regnet tillbaka som följt mig nästan hela löpningen. Hade med mig regnjacka, men för att inte blöta ned förstärkningsbyxorna som jag skulle sova i så åt jag inne i tältet, vilket gav mig tillfälle att testa de fiffiga funktionen med rött sken i pannlampan för att inte paja mörkerseendet. På morgonen sprang jag sedan via böljande landsvägar till Handen för pendel+tunnelbana till Addnature.

Nästa gång ska sambon med. Det ska bli spännande att se om vi får plats på 90 cm bredd i tältet. Men först får det nog bli varmare sovsäckar om vi inte ska frysa rumporna av oss.

/Svante Holm på Addnature