Expedition fjällkedjan 2011

Framme vid Treriksröset efter 54 dagar

”Nu har jag klarat det!” tänker jag tyst för mig själv och sätter handen mot Treriksröset. Det tog mig 54 dagar att vandra de 1273 km från Grövelsjön i Dalarna hit till Sveriges nordligaste punkt. Jag är inte ensam vid röset, turister som har tagit båten över från Kilpisjärvi kommer och går med jämna mellanrum. De ska precis som jag ta en bild med sig själva ståendes bredvid den gula cementklumpen. Jag vet inte hur betydelsefulla deras bilder blir men jag vet att min bild symboliserar Gröna bandet – en upplevelse för livet!

Vandring i Norge med Torneträsk i bakgrunden

Gröna bandet

Att vandra mellan Grövelsjön och Treriksröset är ett genomförande av Gröna bandet. En betydande prestation som innebär att man färdas för egen kraft längs med fjällkedjan från söder till norr, eller tvärtom. Detta sker i en sammanhållande tur utan hjälp utifrån och självklart utan motoriserade hjälpmedel. Det är ingen tävling och därför finns det inte heller någon tidsbegränsning. Turen går även att genomföra på vintern och då heter det Vita bandet. Genom att anmäla sig finns det möjlighet att låna en SPOT nödsändare av säkerhetsskäl men också för att intresserade ska kunna följa färden på nätet. En gång per år är det ett diplomeringstillfälle där de fjällfarare som genomfört bandet under året möter juryn som består av Annica & Torkel Ideström, Bosse Hilleberg, Elin Engerström, Kalle Grahn och Peter Askulv.

Expeditionens vackraste berg, Pältsan (1442m ö.h.)

Innan expeditionen hade jag bara varit ute på turer under en vecka som längst. Det blir en helt annan upplevelse att vara ute längre. Den största tjusning var säsongsförändringen. Jag kommer ihåg stekheta dagar då jag tog svalkande dopp i sjöar och kyligare dagar då jag gick bland färgsprakande höstlöv. Det är helt fantastiskt att detta blir ens vardag! Livet känns enkelt och annorlunda från det man är van vid hemma. En vanlig dag för mig blev inte så mycket mer än att vandra, äta, dricka och sova. Kanske låter lite lamt, men det är just enkelheten som gör upplevelsen så häftig. Maten smakar himmelskt gott efter en lång dagsetapp och sömnen har aldrig varit lika bra som på mitt 1,5 cm tjocka liggunderlag.

Under mina 54 dagar i fjällen var jag aldrig helt ensam. Det fanns sträckor där inte många vandrade men jag mötte åtminstone en person varje dag och det gav mig kraft att fortsätta när det kändes tungt. Ett möte som blev extra speciellt inträffade efter en 33 km lång och jobbig dagsetapp. Jag kom fram till en pytteliten by och behövde fylla min vattenflaska. I det närmsta huset bodde en helt underbar samefamilj som gav mig vatten och bjöd mig även på pasta med renkött, öl och ett lån av deras dusch. En bit torkat renkött fick jag också med mig innan jag somnade som en stock i min sovsäck.

Hällingsåfallet i norra Jämtland

1273 km är långt! Det såg nästan omöjligt ut när jag ritade en linje mellan Grövelsjön och Treriksröset på en Sverigekarta. Att jag delade upp sträckan i etapper, dagsetapper och små delmål under dagen är den största anledningen varför jag tillslut kom fram till den gula cementklumpen. Jag tror vem som helst kan genomföra Gröna bandet, även turisterna som tog båten över från Kilpisjärvi. Det gäller bara att ha viljan!

Text & foto: Lars Wessel

Lars Wessel kommer från Sollentuna och är den första personen som genomfört Gröna bandet. På hans hemsida kan ni läsa mer expeditionen och kolla på bilderna.

Vita & Gröna bandet

http://www.vitagronabandet.se/

Expedition fjällkedjan 2011

http://www.larswessel.se/%C3%A4ventyr/fj%C3%A4llkedjan-1549155

 

Calle Challenge VII

Ha … haha … hahaha … där satt den! Först var jag ute och klämde Hellasmilen på 52 min och därmed var utmaningen avklarad. Men jag kunde ju förstås inte nöja mig med det, så jag tog och vilade mig i form under en vecka,  kolhydratladdade på ett hejdundrande bröllop. När sen solen precis gått upp, någon gång på eftermiddagen alltså, tog jag mig till Hellas och brände av milen på 49 minuter.

Det blev en liten film också. Och en ny utmaning till Johan. Hoppas att han överlever :)

//Calle

Thule Bike Carrier 591 Pro Ride 20 Kg

Så där ja! Äntligen plats för alla leksaker på semestern.

Tjejlopp?

Vaknade upp och insåg att våren precis fick en rejäl käftsmäll. En svag motgång i motivationen efter att ha varit euforisk av mina kära lagkamrater Daniel Hansson och Kristin Larssons framgångar på Everest Ultra. Det 6,5 mil långa ultra trail-loppet är världens högst belägna. Startar från Everest basecamp och slutar vid den där sjuka flygplatsen som jag aldrig kommer ihåg namnet på.

Daniel vann klassen ”Utlänningar”!  Kristin blev bästa dam i hela racet! Daniel hade endast tio lokala löpare framför sig när han korsade mållinjen.

Kristin som har haft rejäla magproblem under hela acklimatiseringen hade fortsatta problem under hela loppet. Hon fick i sig marginellt med vätska och energi men lyckades korsa mållinjen med en stor samling erkända utländska och lokala ultralöpare bakom sig.

Foto: FJS Adventure Racing

Eftersom vi tävlar långa Adventure races ihop så känner jag Kristin väl. Hon har lagets främsta tävlingsskalle och har en sjuk uthållighet. Samtidigt är hon en ”helt vanlig tjej”. I vardagen skulle nog ingen gissa på att hon gladligen springer över berg, forcerar bush, har sömnbrist och lera upp över öronen. Ofta är det hon som anför tempot efter några dygn in i loppen.

Det som triggade mig till detta inlägg var loppet Tjejmarathon och dessa åsikter .  Idag känns det otroligt förlegat med all tjejlopp. En dålig rest från tiden då vasaloppsherrarna fick panik när damer skulle få köra vasaloppet. Gubbarna var givetvis livrädda för tjejdäng! Hur skulle det se ut?…

Foto: Tevearkivet, Margit Super-Maggan Nordin! Första kvinnan som gav gubbar tjejdäng på Vasaloppet.

Det fåniga i sammanhanget är att alla tjejlopp är från en tredjedel till hälften i distans av de ordinarie loppen. Jag har inga åsikter om dam-, herr-, junior-, veteranklasser eller tävlingar. Om man nu ska tävla så är det ju kul att göra det mot jämlikar, andra med liknande utgångsförutsättningar. Men i fallen med tjejlopp, varför är de per automatik kortare och enklare? Jag vet i alla fall att min lagkamrat Kristin går igång på förlegade och traderade tjejlopp som spikar in mentala gränser i huvudet på folk.

Jag blev jäkligt glad över idén Tjejmarathon. Vadå, ett 15 km-lopp eftersom det står tjej framför marathon? Nej, det är ett fem mils trail-lopp på mellansveriges finaste led, Roslagsleden, där hela anmälningsavgiften går till välgörenhet. Sådana initiativ tycker jag ska uppmuntras och uppmärksammas. Anmäl er, träna, ha kul, spring, njut och få ont i benen! Störtskönt.

Team FJS bästa tips för Ö TILL Ö

Under 2011 års upplaga av Ö TILL Ö satsade Addnature hårt på att dokumentera tävlingen. Vi gjorde intervjuer med Team FJS och hade en av våra GoPro-kameror utplacerade på laget från reklambyrån Lokko/Robson. Här är resultatet där Team FJS går igenom banan och ger sina fem (sex) bästa tips.

Dynafit Transalper Jacket & Shore Shorts

Lite prylar från Dynafits sommarkollektion. För stilsäker cykling och/eller löpning.

KebClassic – Sveriges häftigaste skidtävling

Den 13-14 april gick årets upplaga av Sveriges tuffaste skidalpina tävling KebClassic av stapeln. Tävlingen går ut på att tvåmannalag under två dagar mäter sina krafter och navigerar mellan kontroller som är utplacerade i Kebnekaisemassivet, snabbaste laget vinner. Med stighudar under skidorna tar man sig upp på Sveriges högsta toppar, klättrar genom grottor och får som belöning några fantastiska åk i orörd snö.

Jag har aldrig tidigare kört KebClassic, eller innan denna säsong ägnat mig åt skidalpinism heller för den delen. Anledningen till att jag ställde upp i tävlingen var att den blivit utsedd till examensprov för äventyrsutbildningen Peak-IT Adventure Academy. Under ett halvår har jag tillsammans med 14 kurskamrater under ledning av bergsbestigaren Fredrik Sträng fått lära oss allt vi behöver kunna för att förvandlas från kontorsråttor till äventyrare.

Efter sex månaders uppladdning och många vändor uppför Stockholms högsta fjäll Hammarbybacken var vi ett laddat gäng som anlände till Kebnekaise fjällstation dagen innan tävlingen. På ankomstdagens program var en lavinkurs, vi fick lära oss hur man hanterar sond och tranceiver, ovärderliga kunskaper ifall oturen är framme och en lavin går längs tävlingsbanan.

När vi vaknade på morgonen den första tävlingsdagen stod det klart att vädret inte var på vår sida, utanför husknuten rådde full snöstorm. Tävlingsstarten blev framflyttad två timmar och banan något nerkortad. Klockan 10 gick det försenade startskottet och jag och min lagkamrat Micke klättrade i motvind uppför Jökelbäcksravinen. Efter första kontrollen åkte stighudarna av och färden gick nerför samma väg vi tidigare gått uppför. Vi fortsatte sedan mot den branta backen ovanför fjällstationen som var den sista utmaningen innan den första dagens etappmål var avklarat.

Tävlingsdag två hade vädret skärpt till sig och bjöd oss på en vindstilla och solig vårvinterdag bland snötäckta toppar. Vi kämpade till den första kontrollen uppe på Kebnetjåkka 1700 möh och fick sedan ett fantastiskt åk ner till kontroll nummer två, ”isgrottan”. Innan isgrottan hann vi dock med en liten felnavigering som gjorde att vi hamnade ute i stenskrovlet och fick sätta skidorna på ryggen och klättra uppför en bit.

Väl framme vid isgrottan fick vi uppleva en mäktig syn. Taket på isgrottan som sträckte sig 200 meter under glaciären var perfekt halvcirkelformad och hade en vacker turkosblå färg. Tävlingsbanan sträckte sig igenom isgrottan så vi fick ta av oss skidorna och klättra mot grottans mynning, det sista branta partiet fick vi ta hjälp av rep för att komma upp till dagsljuset.

Efter grottpassagen bar det av upp på Kebnetjåkka igen, de många höjdmetrarna började sig göra påminda i benen. Tävlingens sista utmaning var ”Personalbacken” (man ska inte låta sig luras av det oskyldiga namnet på denna backe, för den är brant som som tusan). Det var fantastiskt skönt att med skakiga ben slutligen få gå i mål. Vi hade klarat av KebClassic, den jobbigaste tävlingen jag kört, men också den roligaste. Är helnöjd med att vi i slutresultatet landade på en hedrande sjätteplats.

//Maria

Maria Sellfors skriver på www.addadventure.se om små och stora äventyr som bland annat KebClassic och vandring bland bergstopparna i Nepal.

Addnature på PureFreerideCamp 2012

I helgen var vi i Abisko på PureFreerideCamp. En förlängd helg med toppturande i trakten Abisko-Narvik. En förlängd helg med grym splitboard- och skidåkning, uppsniffad av specialtränade bergsguider som kan lukta sig till pudersnö på flera mils avstånd. En förlängd helg med så mycket filmande  att vi blir tvungen att kalla denna film för trailer. Snart kommer fullängdsfilmen.

Premiär för Addnature Urban 7 Summits

Du har väl inte missat vår utmaning?

Addnature Urban 7 Summits.

Den handlar om att för egen maskin ta sig mellan sju av Stockholms högsta punkter. Här är filmen från när vi körde:

Om att simma utomhus

Om det är någon som kan det här med simning så är det Mikael Rosén. Han har coachat vuxna simmare sedan 2002, från nybörjare till världsmästare i veteransimning och även med svenska simlandslaget. Som aktiv vann han 19 SM-guld, 3 Vansbrosim och var världscuptvåa. Förutom att träna sina simmare i Human Ambition är han huvudtränare för Stockholm City Triathlon, Neptun Masters och kör simanalyser på Centralbadet. Så vem kan vara bättre att prata för den som vill förbereda sig inför sitt första triathlon, sommarens Vansbrosimning eller tävlingar som Ö TILL Ö och Amfibiemannen?

Micke, vad är egentligen tjusningen med att simma?
Kort sagt är det att behärska sin kropp i ett viktlöst tillstånd. Folk betalar 31,000 dollar för att träna i rymdsimulatorer på Kennedy Space Center när man kan simma för 40 spänn i Gnesta simhall.

Kan alla börja simma?
Ja. Nästan utan undantag. Med hjälpmedel som våtdräkt, fenor och dolme är simningen oändligt snäll mot nybörjare. Börja med korta sträckor och bygg på när simmusklerna vant sig.

Vad ska jag tänka på om jag ska simma Vansbro eller köra Ö till Ö för första gången?
Det blir mycket roligare om du kommer förberedd. Till Vansbro är det lättare. Ö till Ö är svårare att förbereda sig till.

Kan jag simma bröstsim?
Vissa ser bröstsim mer som ett underligt beteende än ett simsätt. Trots det går Vansbro att bröstsimma. På Ö till Ö kommer du näppeligen i mål med bröstsim. I bröstsimmet är bensparken den drivande motorn och den kroppsdel som tar slut. Påkarna behöver du när du ska springa 17 km blandad terräng över Ornö efter 8-9 timmars tidigare aktivitet.

Hur lär man sig crawl?
Det bästa är att anlita en sakkunnig som kan hjälpa dig med de breda penseldragen. Två svårigheter i början är det eftersträvade horisontella vattenläget och den ibland trilskande koordinationen vid andning. Till en början kan man skjuta ifrån från bassängväggen med en dolme mellan benen och simma sex sju armtag utan andning. Upprepa och upprepa tills det känns tryggt. Sedan kan du börja försöka vrida på huvudet för att andas. Gör man proceduren utomhus så hjälper en gummivåtdräktför vattenläget. I den typen som jag varit med och designat är man så gott som osänkbar. När man hittat en hållbar teknik – som man såklart hela tiden ska raffinera – behöver man bygga uthållighet i simmusklerna. Det tredje steget är att ha minst tre växlar i växellådan: lugn återhämtande fart, konditionsfart och snabb hård fart.

Hur mycket bör jag träna?
Om du vill bli bättre behöver du träna minst tre ggr i veckan åtminstone en vald period innan tävlingen. Upprätthålla anständig form går med mindre träning. I början är det roligaste att framstegen är så lätta att känna. Senare är det roliga själva behärskningen av kroppen i vattnet – att man kan leka sig fram.

Hur lägger jag upp mitt första simlopp?
Det beror på vilket loppet är. I ditt första Vansbrosim gäller devisen ””Better Safe Than Sorry”. Undvik trängsel i starten och ta inte i för mycket i början. Vad gäller Ö till Ö så måste du vara så pass van vid simning i öppet vatten, även i vågor, att du kan behålla lugnet i 10-gradigt vatten med en salt kallsup i halsen, tappade simglasögon eller djävulska muskelsmärtor.